Phu.

Vad skall man säga om den här jävla matchen? Den spontana känslan är att den var riktigt sjuk.

Clúb W och Önnered tävla om vem som kunde missa mest och bäst (Önnered stod som slutliga segrare - Grattis!). Lägg resultatet 9-8 i break på tungan, dra ett garv och tacka gudarna för att du missade 30 min av Spöket Kasper-blek handboll. För inte är du en sådan som uppskattar bra försvarsspel och ordentligt hemjobb?

Jag är det inte iallafall.

Det roligaste som hände var att "Kuba" drog ett hoppskott(!) i magen på vår egen atlet Nilsson. En magmuskel sprack medan vi andra fick oss ett gott garv. Hur lyckas man med det?? Självklart har jag svaret. Genom reflektion har jag kommit fram till följande: Man hoppar ungefär buffalo-sko högt, kryper ihop som en frusen penis i skottögonblicket och skjuter sedan från vårtgårdarna. Och vips, du har ett livsfarligt magruts-skott.

Andra halvlek kommer vi ut och gör det vi är bra på. Höjer pulsen på vår "crazyness", gör dubbla-höga femmor i lika tät följd som ett tjejlag i Flick-SMs steg 2 och för att citera lagkaptenen i det svenska rullstolsrugby landslaget efter sin finalseger mot Finland i rullstolsrugby-VM: "Vi kör över dom".

Ica-Tobbe är idag i en klass för sig. Han plockar allt (läs; 17 insläppta) och lite till. Ingen av oss andra presterar på topp, men alla presterar något. Vi stöttar varandra, ger varandra kärlek när man egentligen inte förtjänar det. Vi ler åt varandra, kramar om varandra, och det viktigaste (och det absolut bästa) av allt, vi är ett jävligt gott gäng som gör det. Vi är absolut inte världens bästa handbollsspelare, och prestera inte heller en topphandboll idag. Men det skiter jag fullständigt i och tar ett skutt i tabellen. Det skall sägas om ÖHK att det är ett duktigt och trevligt gäng, idag var de bara lite bättre på att vara sämre.

Vi njuter idag, imorgon laddar vi inför Rimbos besök på lördag 15.00.

Nu ska jag dra och ställa två pinnar i paraplystället och ta en bier.

Kärlek// SuperSeb